Vilken helg

Sitter här i soffan, trött, sliten men med ett enormt leende på läpparna 🙂 I helgen har vi varit i Höör på Skånedraget som arrangeras av Skånesdraghundsklubb.
En helg full av aktivitet och energi!

Gav oss iväg tidigt i lördags morse för att vara på plats i god tid.  Allt kan ju verkligen hända. Jag har enorm respekt för farten som man kommer upp i när man åker kick efter hundarna. Satte upp stakeouten så killarna kom ut, packade in oss i de rum vi skulle sova och sist, förarmöte. Lite småfix innan det var dags att bege sig ner mot start/mål området. Jag har varit nervös sen i tisdags ungefär och det blev ju inte bättre direkt. Nervös som tusan för att något skulle gå galet.

Grabbarna var taggade och jag, om det är möjligt ännu mer nervös. Mina mål med helgen var att komma i mål hel, utan några direkta stopp och ha roligt! Innan jag visste ordet av så var vi iväg och fort gick det. Kom på mig själv flera gånger med att bromsa in grabbarna mer än vad som egentligen behövdes, eller ja.. jag vågade inte släppa dom helt enkelt. De sprang på som bara den och tack vare väldigt noggrann nätning av banan så kunde jag fokusera på att hålla kicken rullande. Efter ungefär halva banan så kom den berömda ”skarpa kurvan” och sen en hyfsad uppförsbacke, hjälpte killarna och kickade en del så vi kom upp på plan mark. Med ungefär 2/3 av banan körd blev jag omkörd. Det blev inte riktigt bra där jag felade, men hon kom förbi och ingen skada skedd. Jag hakade på och körde i sin tur om henne innan sista kurvan inför målrakan. Kickade för mitt liv och över mållinjen. Yes!! vi gjorde det! Kom i mål och alla var hela 🙂 Målet var alltså nått för denna dag! Banan var 4 km och vi gick i mål på 10.00 min blankt.

20130922-203643.jpgPeptalk med godingarna ❤

Inför söndagens start hade jag och grabbarna ett peptalk efter frukosten. När det var dax att starta blev jag nästan rädd, Filip låg som ett streck längs med marken när han gick ner med hundarna till start/mål området. Dom var taggade som tusan!! Emma kom och hjälpte oss då de var helt galna i starten. Jag hade räknat med att killarna skulle vara lite dämpade så här andra dagen men icke! Iväg kom vi och fort gick det. Det hade börjat duggregna och igår fick jag en del stenar uppskjutna på mig av killarna så jag hade tagit på mig glasögonen för att skydda mig. men de gjorde mer skada än nytta. Duggregnet lade sig som en hinna och jag såg lika med noll! Inget bra! vågade inte släppa styret så jag höll ut och lyckades ta mig till skarpa kurvan som var märkt med en orangefärgad sten som varning, såg den och insåg att nu måste jag bromsa ner dom kraftigt för att inte trilla i kurvan. Hittills hade jag inte kickat en gång, inte manat på hundarna eller kunnat se så mycket. Tog oss igenom kurvan och uppförsbacken kom, tack och lov här lyckades jag torka glasögonen lite så jag såg igen. Kicka, kicka, kicka! det var det enda jag tänkte! Sen gick det utav bara den igen. Kickade så fort jag kände att det hjälpte killarna, gav allt jag hade på målrakan och så var vi i mål! Alla hela och nöjda! Eftersom det var duggregn och mycket högre luftfuktighet idag så hade jag inte räknat med att förbättra min tid MEN.. idag gick vi i mål med sluttiden 9.19 min!!! 41sek bättre tid än lördagen! 🙂 🙂

image(2)Miro & Bruno mitt i skogen

Helt underbart fantastiskt! Jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle gå så bra som det gjorde. Det är första gången killarna tävlar tillsammans, första gången jag tävlar och Miros andra tävling överhuvudtaget och de var så jäkla grymma!! Matte är så himla stolt!! 🙂

Efter de officiella starterna så var det dax för Filip att köra i motionsklassen, han lånade Miros mamma Magica och Link från Miros uppfödare Malin och Mathias som har Vildmånens kennel. Han var nöjd med båda dagarnas körning. Kom i mål med ett stort leende på läpparna och hundarna verkade nöjda & glada, det är det viktigaste 🙂 Tack så mycket för lånet av Magica och Link! Här hemma slåss vi om vem skall tävla våra killar 🙂

Helgen har givetvis bjudet på flera roliga och härliga resultat & upplevelser för en massa som vi känner & inte känner 🙂 Alla jobbar på grymt bra med sina hundar och hundarna tillsammans med draghundssporten blir en livsstil. Tycker det är så enormt roligt att få träffas, tävla och glädjas tillsammans med alla framgångar som görs. Så här säger jag ett STORT GRATTIS! till alla som tävlade oavsett resultat! 🙂 🙂

image(3)Mamma Emma och Liam testar trehjulingen inför Barnracet som Liam ställde upp i tillsammans med sin pappa Jonas (Sunshinehusky)

Vi tackar för oss och tackar alla härliga som varit på skånedraget för en super rolig helg och jag hoppas att jag slipper springa upp och ner för ”målbacken”  förrän i november när det är dax nästa gång 🙂 20130922-203653.jpgSlitna killar efter helgens framfart ❤

Bättre än väntat!

I någon sorts fullständig förvirring så anmälde jag mig och Miro till klubbmästerskapet i rallylydnad :O Vet inte riktigt hur det hände sig men så blev det i alla fall. Jag hade inte några som helst förhoppningar mer än att vi eventuellt skulle slutföra banan. Det var vad jag vågade drömma om. Tänkte som så här att det var ett ypperligt tillfälle och prova på en tävlingsliknande situation. Miros stora intresse är ju inte att springa sidan om mig och glo på mig. Det är mycket trevligare att lukta, hälsa, jaga fåglar som flyger flera meter upp i luften, filosofera över vad dom andra hundarna gör runt omkring honom osv. Kontaktövningar.. jo jag vet! är väl inte vad vi är bäst på om det inte är en större mängd mutor inblandat.

Startade och Miro gav mig en sådan enormt bra kontakt så jag trodde inte att det va sant. Nackdelen ikväll var ju att jag inte fick använda godis. Får jag bara göra det så skulle han troligen försöka plocka ner månen till mig om jag bad honom 🙂 Vi gick banan och  det kändes bra. Några missar men mitt mål var som sagt att fullfölja banan och det gjorde vi. Är glad att jag gått banan många gånger ocg verkligen studerat banskissen eftersom det var mörkt när vi skulle starta och jag såg inte vad det stod på alla skyltar. När vi samlats efteråt och fikat så var det dax för resultaten, de presenterades nerifrån och upp. När domaren sa att nu va vi inne på de som hade fått godkända resultat så tänkte jag ”Hon har nog slarvat bort vår lapp” Men nejdå! Det hela slutade med 74 p och en 8:de plats av 16 (tror jag)!

Jag är så jäkla stolt och glad över Miros prestation! Trodde aldrig att det skulle gå så bra. Jag hade inga krav, det skulle bara vara roligt och roligt blev det verkligen.

I min värld vann vi 1:a pris!! 🙂 ❤

1238804_10200817427454763_1396094935_n

 

Lugn

Idag vågade jag lämna Bruno & Miro ensamma hemma utan att avgränsa deras utrymme. Vi har alltid begränsat Miros utrymme när han varit ensam hemma. Av säkerhet då han var valp och inte skulle kunna tugga sönder sladdar eller liknande.
När Bruno kom till oss var han väldigt stressad av att bli lämnad här hemma då han inte alls var van vid det. Han klarade inte att slappna av, han småsprang här hemma fram och tillbaka tills vi kom hem. När vi väl kom hem så var han helt slut och somnade efter 10 min.
Just nu tror jag att vår rutin varit en orsak till hans enorma stress. Vi gör saker när vi ska lämna hundarna som vi aldrig annars gör och detta gör att Bruno bygger på sin stress långt innan vi ens lämnar honom. Miro däremot är van, så när vi börjar ”gå-hemifrån-rutinen” så lägger han sig i bädden i hallen, redo att sova medan vi är borta.
Vi stänger dörrar, sätter upp kompostgaller på flera ställe i hallen och flyttar deras vattenskål. Redan när jag börjar plocka ihop min väska så går Bruno upp i varv.
Idag gick jag med grabbarna, när vi kom in så var allt som vanligt. Förutom datorn och ipaden som stod riggade för att dokumentera det hela. Jag lade undan deras koppel och halsband. Killarna sprang in och lade sig som vanligt. Då tog jag mina saker, smög ut, låste dörren och hoppades på det bästa. En timme var jag borta. Öppnade dörren och höll andan, hade dom vält hela lägenheten, ätit upp soffan, eller något annat spännande?!?!
Nej! Det hade dom inte. Båda två mötte mig med glädje och Bruno verkade inte alls så stressad som han brukar vara. Hälsade på dom och de försvann snabbt för att fortsätta sova. Kollade igenom de filmklipp som spelats in. I normala fall när jag spelat in grabbarna så är Bruno inte stilla mer än 1,5 min åt gången. Han får ingen ro.
På dagens film är han stilla 16 min som längst!!!!! 16 min! Så jäkla härligt! Han sover till och med en liten stund, alldeles stilla ligger han, andas tungt med slutna ögon.
Det är en enorm lättnad att han KAN vara lugn och avslappnad när de lämnas ensamma.

20130912-205631.jpg

20130912-210053.jpg

20130912-210106.jpg
Tre vackra bilder som bekräftar att det går framåt ❤

Säsongens första dragträff

Idag gick startskottet för säsongen. Irene och Anders hade organiserat en väldigt trevlig träff där de markerat ut olika slingor vid Balsberget utanför Kristianstad. Allt från 3 km till 1 mil, om jag inte minns fel. Filip och jag packade bilen och gav oss iväg, tidigt imorse.. Alldeles för tidigt egentligen 😉

20130907-165238.jpg
Bara en liten del av alla draghundsglada människor

Slingan vi körde var väldigt annorlunda jämfört med vad vi är vana vid. Hemma kör vi på packade grusvägar med en del backträning. Här var det ”gräs”vägar & skogsvägar som var uppbökade av vildsvin och väl kuperad terräng med en del backar, för oss ovana var det väl kuperad terräng 😉 helt perfekt för oss! Att få chansen och köra på andra vägar än de som vi är vana vid är bara positivt för oss. Detta var ett ypperligt tillfälle att testa killarnas kommandosäkerhet också, vilket dom klarade alldeles galant 🙂

20130907-165307.jpg
Killarna tar igen sig efter sin runda

När man sysslar med drag så är det en del som behövs och skall man köpa allt färdigt/nytt så kostar det en del. För att slippa bli ruinerad så kan man bland annat göra sina linor själv. Filip och jag fick chansen att lära oss hur man gör för ungefär ett år sedan när var på ”husky-helg” hos Marlene, då var det Jörgen som agerade lärare. Filip har sen dess gjort några linor till oss som vi kör med. Idag var det Cecilia som visade hur man gör. Efter att hundarna fått springa så var det vår tur att ”jobba” lite. Fram med linor, expander och splitsare sen var produktionen i full gång.

20130907-165249.jpg
Här tillverkas det linor för fullt

Efter en hel dag med hundar, drag, lintillverkning, snack, fika mm. Så är både vi och hundarna helt slut. Det är så jäkla kul att ses, hjälpas åt och dela erfarenheter 🙂 Tackar än en gång för en trevlig träff som var väl organiserad av Irene och Anders som lagt ner mycket tid och energi på att märka ut banorna mm.

20130907-165318.jpg
Det tar på krafterna att vara på träff

20130907-200617.jpg

Framsteg

Tisdag, på tisdagar är det min & Miros kväll. Rallylydnad står på schemat.
Vilka framsteg vi gjort!! Det fick jag bekräftat ikväll. Alla deltagare hade gjort vars en minibana av 4 valfria moment. Vi gick igenom banorna och det kändes som en bra start på träningen. Alla banor var roliga och utmanande för oss, speciellt då dom låg väldigt nära varandra. Utmaningen låg i att behålla kontakten med Miro trots de andra hundarnas närhet.
Efter att klickat igång Miro med kontaktövningar så gav vi oss på banan längst bort, längst bort från de andra. Efterhand som jag kände att vi hade fullt fokus på varandra så tog vi oss an en bana som var mitt i smeten. De 3 första momenten satt som en smäck! Jäklar vilket flyt! Mellan moment 3 & 4 distraherades Miro av instruktörens hanhund som stod 1,5 meter bort. Jag stannade upp, väntade ut Miro och när han tittade på mig igen så belönade jag honom och vi var på rätt spår igen. Detta är för oss riktigt bra!! Tidigare när Miro tappat fokus mitt i en bana så har han haft svårt att hitta det igen. Men idag hittade han tillbaka och det är så jäkla härligt när det går framåt i träningen! 😊
Stolt som en tupp och väl hemma så somnar Godingen på mina fötter när jag tittar ikapp på Idol 😊👍

20130903-221653.jpg