Alla sätt är bra utom dom dåliga

Vår första draghundssäsong har nyss tagit slut. Vi lär oss hela tiden massor och gör allt vi kan för att ta in all den kunskap vi får berättat för oss. Något som gör mig både glad och förvirrad är att det finns så otroligt många sätt att hantera dragvärlden på.

Jag upplever att en del vill tacksamt delar med sig av sina tips & trix medan andra håller det lite hemligt, en del blir glada över konkurrensen i de olika klasserna medan andra ser den som ett hinder. Jag anser att ett tufft motstånd är ett bra sätt att mäta sig med andra. Det har gått bra för oss de senaste tävlingarna med många deltagare men det är inte det som varit viktigast för oss. Självklart har det varit en enorm energiboost som gjort att vi sträckt på oss lite extra. MEN det viktigaste för oss har varit att vi tillsammans med killarna har utvecklats och haft roligt! Grabbarna gör det största jobbet, inte vi. Under säsongens gång har det mesta successivt utvecklas framåt.
Miro och Bruno har blivit mer och mer samspelta, samtidigt som dom utan problem kan jobba var för sig. Vi har tränat mycket 1-spann och jag tror att det har gynnat oss i längden. De har båda utvecklat en vilja att springa framåt ensamma och kämpa på egen hand när det tar emot. De kompletterar varandra bra och hjälps åt att hålla farten uppe, jag tror att de på något vis peppar varandra. Halvvägs in i säsongen upptäckte vi att Bruno, som vi tidigare tyckt sprungit på bra, ökade i tempo och jävlaranama. Helt plötsligt tog han i det där extra och ökade på eget initiativ. Vid det tillfället hade Bruno bott hos oss i ca 6 mån, jag tror att det handlade mycket om att han där och då funnit sin plats hos oss. Jag har fått höra att desto bättre relation du har till din hund, desto bättre jobbar hen för dig. Det kändes verkligen så.. Bruno hittade sin plats hos oss och vi är så tacksamma över att just han hamnade hos oss. Att Bruno hittat sin plats hos oss och visar det genom att utvecklas i draget betyder mer för oss än hela säsongens resultat. Våra hundar skall trivas hos oss och må bra, det är viktigare än allt annat!

En sak som överraskar mig är mentaliteten som finns på de tävlingar vi varit på. Vi tävlar i samma klass mot varandra men hejar samtidigt på varandra. Diskussioner kring banan och hur den skall köras förekommer, tips och trix ges för det mesta. På skånedraget stod t.ex. Filip och jag vid bilen och diskuterade att grabbarna inte vill dricka innan tävling, från ingenstans ropar Malin ”har ni testat med tonfisk i vattnet” och kastar en burk tonfisk åt oss. Vi tävlar visserligen inte i samma klass men jag är övertygad om att hon delat med sig av detta även om vi kört i samma klass. Så är mentaliteten på i stort sett alla tävlande jag mött, vilket är helt underbart! Man hjälps åt att lösa problem, komma iväg i starten och att utveckla sitt drag i den riktning man vill sträva.

Jag vet egentligen inte vad tanken var med detta inlägg, det är så många tankar och upplevelser som på något sätt skall försöka sorteras ut och bli någon sorts utvärdering, ni får helt enkelt stå ut med lite förvirrande inlägg imellanåt 🙂